det har varit en jobbig vecka i och med att jag har insett att tina snart aker hem, det har ocksa varit en symbol pa att det aven snart ar min tur att bege mig hemat, jag har nu mindre an tre manader kvar och ungefar bara sju veckor med barnen. jag fattar inte att tiden har gatt sa fort och vill pa nagot satt inte riktigt inte det heller. det ar val sjalvklart att det ska bli kul att aka hem, men samtidigt kommer det vara hur jobbigt som helst att lamna sitt andra hem, sina vanner och sina vardbarn. det kommer verkligen inte att bli latt... tinas hemresa har aven fatt mig till att forsta att man inte kommer att vara har for alltid och att det snart borjar dra ihop sig for oss alla. det kommer bli jobbigt att saga hejda till henne o alla andra som sa smatt ska aka hem igen. mina vanner har blivit min familj och det kanns sa jobbigt att veta att mitt liv aldrig kommer bli sahar igen. att fa bo i usa, fa nya vanner for livet och fa resa sa mycket under ett ar, jag kommer verkligen sakna mitt liv har pa andra sidan jorden...det kommer bli tufft att saga hejda till tina, men snart ar det jag som ska aka hem.