Hjärtat slog extra fort och nervösiteten började så smått smyga sig in på mig när jag landade i London i väntan på flyget till Köpenhamn. Det blev värre och värre när jag fick vänta på mitt baggage i Köpenhamn, för då visste jag att min kära familj väntade på mig på andra sidan av dörren! dock visste jag inte att mina fina vänner och sysslingar skulle dyka upp! 

Jag började redan storgråta innan jag gick ut dörren och en känsla av panik växte! återföreningen var det bästa och finaste ögonblicket i mitt liv, att få se min fina familj och mina älskade vänner stå och gråta och krama en efter 13 månader! det var lycka det!

Jag kunde knappt andas eller se ut från mina röda och tårögda ögon och jag kunde inte var lyckligare än vad jag var just då!

Jag var omringad av kärlek och lycka, det kunde verkligen inte bli bättre!!! HEMMA ÄR BÄST ÄVEN OM JAG SAKNAR MITT ÄLSKADE USA! 

När jag kom hem blev jag överraskad av min mormor, morfar och mina fina kompisar + smörgåstårta och kladdkaka ;)! åååh det var så härligt att få träffa dem igen! kan inte förstå att jag har varit borta i 13 månader! 

 

.-...

Livet flyter som sagt på, men jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag är hemma, men det tar väl lite tid!! Jag skickar mina tankar till alla mina cali-babes! I miss you guys!